15-22 september: Internationell Dockteaterfestival i Samara, 100 mil öster om Moskva.
Volga. Stor flod. Mycket stor!
Lite grått kanske, det här är Operan, säkert festligare innanför.
Lite färggladare på en del gator.
Kan det kanske bli på andra gator också.
Många monument.
Med stränga former.
Och sträng gubbe på väggen i Frukostrummet.
Vi blev inbjudna till Samara-festivalen på rekommendation av N.P. Naumov, dekan och professor vid Statliga Dockteaterakademin i S:t Petersburg. Han såg oss i Ulan Ude i Burjatien i fjor, gissar att vårt inslag kanske räknas som förnyelse, vilket säkert är svårt att skapa på ryska statliga dockteatrar där de olika kategorierna, dramaturger, spelare, dockmakare, scenografer, arbetar var för sig.
Dockor blev det! Ryska potatisar och svenska pinnar blev till förbrödrande igelkottar!
Och det hela hände 2 gånger i självaste fina Leninbibliotekets hörsal! Alla fattade Tre På Ett Strå, vi hade övat simultantolkning från engelska till ryska med tolken Karina. Det man mister i timing vinner man i förståelse.
När barnen skulle gå efter föreställning och workshop kom det plötsligt en liten grupp flickor med sina igelkottar i händerna och sjöng en kort rolig sång, de rörde kottarna i takt till sången, en barnvisa om igelkottar visade det sig. Roligt att få ett sådant tack!
Och så fick de skriva omdömen på stora lappen som skulle sättas upp på Festivalcentrum.
Och fint diplom och glasstyett fick man.
Festlig invigning i Regnbågens färger.
För det hette Regnbågsfestivalen, bara en sån sak, långt in i Ryssland vid Volgas strand!
Och det var oj så många deltagare! Från utlandet: Bulgarien, Vitryssland, Portugal, Tyskland, Holland, Tjeckien, England, och från Ryska delrepubliker: Ingusien, Tartarstan, Tjetjenien, Modarvien, Orenburg, Moskva, Udmurtien, Chuvasien, Ozersk, Burjatien!
En pjäs med en harpa från Holland.
Och en med en Punch från London.
Och en med en trådig man från Portugal.
Och mat fick man!
Och det fanns allt möjligt att köpa!
Färggladast var kompisarna från Ulan Ude, vi spelade hos dem i fjor.
Och roligast var nog att så många ville se hur det går till när vi jobbar fram pjäser. Inga seminarier för sådant, men efter att det kommit spontanapplåder under mitt korta tal om förnyelse under invigningskvällen var det som om man fick lov att prata med vem som helst under veckan.